Steglöst reglerbara nollpunktsreaktorer
Vi erbjuder steglöst reglerbara nollpunktsreaktorer med motordriven dykkärna. Nollpunktsreaktorn är en enfasig reaktor som ansluts mellan systemets nollpunkt och jord.
Vid korrekt avstämning kan jordfelsströmmen reduceras kraftigt genom resonanskompensering. Nätets kapacitiva jordfelsström kompenseras av den induktiva strömmen genom reaktorn, vilket minskar den kvarvarande jordfelsströmmen.
Vanliga tillbehör är avstämningsautomatik, ströminjicering och parallellkopplade motstånd.
Automatisk avstämning
Avstämningsautomatiken tillverkas av Protecta i Ungern. IED kan integreras direkt mot stationsbussen via IEC 61850 och har stöd för PRP/HSR. Enheten erbjuder stora möjligheter till anpassning och programmering. Inställning och parameterhantering sker enkelt via ett webbaserat gränssnitt över Ethernet.
Reaktorns reglerområde dimensioneras för att täcka nätets kapacitiva jordfelsström, Ic, för samtliga aktuella kopplingsbilder – från minsta till största kapacitiva bidrag, med erforderlig marginal. Det kapacitiva bidraget varierar beroende på bland annat hur många kablar och ledningar som är inkopplade vid en given tidpunkt.
Avstämningsautomatikens uppgift är att kontinuerligt anpassa reaktorn till nätets aktuella kopplingsbild. Genom kontrollerad ströminjicering i nollpunkten och mätning av nätets respons kan automatiken bestämma nätets kapacitiva egenskaper och därmed beräkna erforderlig reaktorinställning.
När rätt avstämningspunkt har bestämts driver automatiken reaktorns dykkärna till motsvarande läge. Reaktorn ligger därefter kvar i detta läge tills nätets förutsättningar förändras, exempelvis genom en omkoppling.
Resistiv jordfelsström
Utöver den induktiva kompenseringsströmmen finns en resistiv komponent. Denna vill man i huvudsak styra genom ett parallellkopplat motstånd, även om resistiva förluster ofrånkomligen också finns i själva reaktorn och nätet.
Motståndet dimensioneras så att den resistiva jordfelsströmmen blir tillräckligt stor för att jordfelsskydden säkert ska kunna detektera och selektivt identifiera den felbehäftade linjen.
Dimensioneringen innebär samtidigt en avvägning. Ett större resistivt strömbidrag ger tydligare feldetektering, men medför också högre potentialskillnader i jordningssystemet och därmed högre berörings- och stegspänningar.
I nät med höga jordtagsresistanser kan därför den resistiva komponenten behöva begränsas, medan ett väl dimensionerat jordningssystem med låga jordtagsresistanser normalt medger ett större resistivt strömbidrag.